[Aleqz]

För någon vecka sen kom jag och tänka på nångonting. Jag satt och hjälpte en kompis med en hemtenta som han hade skickat över på datorn och då slog det mig att det var sällan under hela gymnasietiden jag tyckte det var så kul att göra något skolarbete. Lite ironisikt kan tyckas eftersom det varken var mitt eget eller något som jag behövde göra. Samma sak på jobbet när vi någon gång i början av sommaren skulle inventera och plasta alla böcker som hade kommit inför terminen. Jag drev runt som en zoombie och gjorde inte särskilt många knopp den dagen. Men när dom som var kvar slutade fick jag för mig att sitta kvar trots att det var fredag och att alla andra gått. Fick helt plötsligt en energi jag inte hade haft på hela dagen och det slutade med att jag var kvar i flera timmar och fixade klart hela det rummet med böcker fast jag inte behövde. Undrar varför det är så? Typ som att det inte är lika motiverande att göra saker som man förväntas göra som att göra sånt som omgivningen inte förrutsätter utav en. Att det är överaskningsmomentet som är den bakomliggande faktorn. För fyskikst sett lär jag inte ha kännt mig piggare. Jag åt knappt någon lunch men ändå förvandlades jag till rena duracellkaninen som rotade runt bland kartonger och stämplade Italienskaböcker för fulla muggar. Tänk om man kunde plocka fram det där lite oftare istället för det slentrianmässiga kontorstidshumöret som oftast drabbar en istället.