Äntligen hemma!

Trots att jag bara jobbad halvdag i dag så känner jag mig rätt seg. Jag tror det är mörkret, särskillt nu innan snön har kommit ordentligt så blir det väldigt mörkt tidigt på dagen. Att sitta i ett rum med ganska ansträngande belysning för ögonen när det är mörkt omrking gör väl att man blir lite seg till sist, i alla fall blir jag det.

Jobbet, gick väl bra annars. Rätt dött i dag men utökade tillgångarna på mitt gamla student card som jag hade på rudbeck så nu kommer jag in lite överallt, fick ett nytt konto till datorsystemet och åtkommst till bokningarna och lite annat. Så nu är det bara att vänta in ruschen nästa vecka...

En grej som man lär sig i den här skolan är att trängas. Matkön eller matklumpen är ingenting man ställer sig sist in om man vill utan "kön" ser ungefär ut så här om man har tur, annars betydligt värre.



Matkön förestår ändå som rätt harmlös om man jämför med busskön. 520 / 527an på morgonen eller ännu värre på eftermiddagen runt 16.00 när alla har slutat är en upplevelse om man inte åkt den förrut. Rudbeck måste vara busschafförernas mardröm fast en del busschafförer är rena mardrömen för dom som åker också, speciellt dom nitiska regelhållarna som kan få flera hundra personer i lynchstämning genom att vägra åka för att han tro att någon har fuskat sig ombord. Men normalt sätt så öppnar dom alla dörrarna direkt när dom kommer till skolan se är det bara att borra ner huvudet och pressa tills man upptäcker att man är på bussen eller att den åker i väg mitt framför en. I dag så hamnade jag längst fram precis brevid chaffören, fast jag stod på ett så konstigt sätt så jag var tvungen att hålla i mig i någonting innanför förrarhytten och en tjej som stod bakom mig och halvt hängde över kanten frågade chaffören om man överhuvudtaget såg någonting. Chaffören ryckte bara på axlarna likgilltigt som om han inte visste och började köra, kändes ju tryggt. Medan min höft skärde in i kanten på dörren och folk var nära att ramla i varje kurva om det inte hade varit för att man stod så tätt så dundrade Kayne West med Stronger ur ut ur radion... ♪  n- n- now th- that don't kill me, can only make me stronger. I need you to hurry up now, cause I can't wait much longer  ♪ ... yeah, whatever men jag överlevde den här gången också. Inte mycket som slår den gången jag stod på tå på ena benet på trappkanten med böjda knän samtidigt som nån tog tag och pressade runt min midja i varje kurva och dessutom fick tjejen framförs hår i ögonen hela tiden. Det är fan otroligt att man har åkt den bussen i över tre år och varken spräckt mjälten, brutit några ben eller punkterat lungorna.



Kommentarer
Postat av: Hell on high-heels

SVAR: haha gött då!;P

2007-11-12 @ 20:01:49
URL: http://somechatter.blogg.se
Postat av: Tobias

Svar: jag med, annars är det bara göra om skiten :D

2007-11-12 @ 20:13:24
URL: http://grymtroligperson.blogg.se/
Postat av: threes`

Ahh fyfan så jobbigt det är, blev bara tre månader, men fel vi födseln antagligen.. =/

2007-11-12 @ 20:33:35
URL: http://ainariel.blogg.se
Postat av: Hanna

tack (: mhm, hehe.

2007-11-12 @ 20:38:55
URL: http://alltomhanna.blogg.se
Postat av: emma

tack, de gick väldigt bra! :D
oroar mig lite för mycket i onödan!

aum, alltid lika kul att trängas med en miljon människor på bussen :/

2007-11-12 @ 20:53:10
URL: http://e4a.blogg.se
Postat av: Karin

åååh nostalgi :) 520n klockan 16.00 är en klassiker:)man har fått vassa armbågar efter 3 år på rudbeck iaf=)

2007-11-12 @ 23:15:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0